onsdag 11 juni 2014

Vi saknar en revykonst med klös


I sitt tal på Karl Gerhards begravning sa Erland Josephson:
– Din död är en oersättlig förlust, ja den känns nästan som en fara.
Faran måste ha varit att den satiriska revykonsten skulle dö med Karl Gerhard. Så blev det också närapå. Vi har haft Tage Danielsson som apropå första maj frågat vad det är för mening att gå om man inte vet vart man ska. Vi har haft radiogruppen På Håret som efter Palmemordet sjöng på toner ur Glada änkan. Vi har haft drift med kungahuset i TV4, men vad mer?
Vi som hängt med från det tidiga 1940-talet och upplevt den meloidiösa schlagerns och den friska satirens tid, vi kan sakna en estradör som Karl Gerhard och tänka oss vad han skulle ha kunnat sjunga om skadegörare som Fredrik Reinfeldt. Eller om vilken som helst av USA:s presidenter. Kanske:
Han gläder sig barnsligt åt var invalid
han är ett bedårande barn av sin tid…

Eller vad han skulle ha haft för kommentarer till presidenter i väst, till oljekrig och rondellhundar, till moderater och sverigedemokrater. Får vi någonsin tillbaka en revykonst med klös och mening?      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar