Om min nutida stad och kommun

Av alla platser på jorden har jag, gamle stockholmare, råkat hamna i Norrköping. Det finns mycket att säga om den staden. En gång en skitig fabriksstad, nu en av landets vackraste städer. Så här skaldar vår respektlösa lokalpoet Ove Klinthäll i bästa grönköpingsstil under rubriken Norrköpings hyllning: Oh, Norrköping, stad ibland städer, Du ligger där drömsk i din strömvärld! Mitt hjärta i roten sig gläder, ty Du är oändligt berömvärd! Med finskodon, gjorda av läder, bestiger jag jämn trottoar, och finklädd i välskrädda kläder begår jag de gator du har. På Femöresbrons välvda bräder jag cyklar per velociped, i Kålmårn beser jag en tjäder, i Smedby syns inte en smed. Dock vandrar jag lätt som en fjäder ty staden är utmärkt att gå i, vårt rikskända norrköpingsväder sköts väl av vår stads SMHI. Berömorden icke jag skräder när höginspirerad jag kväder: "Blås SON i trumpet och basun för Dig, oh min stad och kommun!" Med SON avses här stadens berömda symfoniorkester, en av landets främsta. Ja allt som har med Norrköping att göra hör till det främsta i landet. Till det måste jag återkomma i framtida skrivningar om min stad och kommun.