Dagens dikt får
poeten Ove Klinthäll bidra med. Han kallar dikten Papper, men den kunde också
heta Toapapper. Så här:
En osande bullrig maskin
med en man som sitter där ensam
men tapper
kalhugger skogen på tre fyra dar,
och nejden blir risig och torr.
Fåglarnas boträd och hararnas
skydd
blir till blänkande
tidningspapper
som köps av de stora förlagen
och blir till inkomstbringande
porr.
Papperet är alltför blanktryckt
och styvt
och går ej att få in på en rulle,
så det kan faktiskt inte användas
ens
till det det egentligen skulle.
I min ungdom
var jag typograf på Aftonbladet. Där rann många begåvade skribenters texter genom mina händer där
jag satt vid sättmaskinen. Så det känns alldeles naturligt att nu på gamla
dagar vidarebefordra dikter som jag inte skulle kunna skriva själv. Håll till
godo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar