måndag 20 oktober 2014

Jag har faktiskt en bakgrund som artist


När man ligger sjuk sover man mycket. Och drömmer. I natt drömde jag mej 85 år tillbaka i tiden, till min tidiga barndom. Jag var en liten söt gosse, det kan man se på gulnade fotografier. Men jag var också ett sjukligt barn. Sjukhuspersonalen blev min första publik som artist. För dem sjöng jag en liten visa som mor lärt mej:

Där växte uti dalens famn
en liten blomma utan namn.
Bland dalens alla blommor små
hon vackrast var ändå.
En liten fjäril flög så glad,
att blomman kyssa få han bad.
Och blomman upp sitt öga slog
och nickade och log.
Men fjärilns kärlek är så kort,
till andra blommor flög han bort.
Och blomman ner sitt öga slog
och vissnade och dog
och dog
och vissnade och dooog.

Sen växte jag upp och blev med i IOGT. Där spelade vi revyer, t ex på Boulevardteatern i Stockholm. Jag spelade gitarr och blev jazzmusiker tillsammans med dragspelaren Elver Rydelius. Honom tog militären livet av när han låg i lumpen. Dom trodde att han simulerade när han fick brustet magsår – och så dog han.
Mitt liv som artist fick ett avbrott. Det återupptogs så småningom i föreningslivet. Jag har alltid spelat och sjungit i föreningar där jag varit med. Ibland tillsammans medmin bror Tor, kallad Tojan, som spelar piano.
Repertoar har aldrig fattats. Vår far Gunnar gjorde massor av låtar och fick ut tre grammofonskivor, innan kriget kom 1939 och satte stopp för skivindustrin.
Vi hade en härlig musikperiod på senare tid med Cittronilerna i Norrköping. Sen det gänget splittrades har mitt liv blivit fattigare. Och även kulturlivet i Norrköping för den delen.
Numera händer det att jag sjunger och spelar i PRO. Det påstås att jag låter bättre än man skulle tro för min ålder. Men mest sitter jag ensam med min gitarr och upplever gamla minnen.
Bland mina vänner är jag känd som författare. Men jag har faktiskt också en bakgrund som artist. Något som jag kanske borde ha satsat lite mera på. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar