Tandvärk,
tandvärk, tandvärk, och överkonsumtion av smärtstillande tabletter och
mediciner. Jag försöker se det som en historielektion: Hur hade folk det förr
när det inte fanns tandläkare och mediciner? Det fanns religion och annan
vidskepelse. Bad man till gud om lindring och bot?
Mina
föräldrar i förra århundradet. Båda hade alla sina tänder utdragna och ersatta med
löständer. De måste ha genomlidit oerhörda smärtor som jag inte hade en aning
om. De var ateister och hade ingen gud att be till. De var fattiga och måste ha
gett sina sista slantar till sin tandläkare. Ingenting berättade de för sina
barn.
Och på
medeltiden? I natt kändes det som om jag befann mej på medeltiden. Ingen
jourtandläkare. Våldsamma smärtor och ingen hjälp. På morgonen smärtstillande
tabletter av en god vän.
Detta skriver
jag klockan tio på förmiddagen. Klockan två ska jag vara hos Folktandvården och
be att få den värkande tanden utdragen. Här får jag en konstig känsla av déjà
vu, att jag har varit med om detta tidigare och blivit osams med tandläkaren om
vad som ska göras.
Vi får se
hur det går. Jag ska rapportera det på den här bloggen för de av mina vänner
som är intresserade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar