I går fyllde jag nitti år

I går var det födelsedag. Gäster, tårta och presenter. Tröjor i olika färger, gubben ska tydligen se glad och trevlig ut. Böcker förstås. En meterlång kudde. Så man inte behöver känna sej ensam i sängen.

I natt drömde jag om byråkrati. Nyckeln hade fastnat i ett hänglås. För att köpa ett nytt hänglås måste man köpa en ny dörr. Som satt på ett hus. Som stod på en tomt, en sk fastighet. Som låg avsides i en skog. Jag blev alltså fastighetsägare. Kåken låg så otillgängligt till att min handikappade hustru Inga aldrig skulle kunna ta sej dit. Ja, på nätterna lever hon fortfarande och delar mina bekymmer.

Jag fyllde alltså nittio år. När man blivit så gammal har man väl rätt att vara lite knäpp, som ni ju kan se att jag är. Man har rätt att bara sitta och vänta på att maten blir levererad. Att våningen blir städad av älskvärda damer som också tar sej tid att sitta ner och prata med gamlingen.

I går var det födelsedag. Gästerna hade med sej barn som jagade katten och stjälpte bord med kaffekoppar och mediciner på. Jag lyckades se ut som om jag älskade barn. Det var inte lätt.

Jag fyllde nitti. Inte många människor blir hundra. Att tänka på döden är oundvikligt. Så nu sätter jag mej ner och tänker på döden. Den kan inte vara avlägsen. Men den kommer inte i dag. Jag känner mej pigg och frisk.

Så vi hörs kanske i morgon också. Till dess – käka påskägg och ha det så trevligt som det går!