Denna morgon blev jag tvungen
köpa majblomma av ungen
som ringde på – så kan det gå.
Sedan gick jag hela dagen
med min majblomma på kragen.
Kom det flera ungar sen
så peka jag på den.
Men ryktet gick som rykten gör
Och snart så stod det utanför
min dörr en tio ungar små
med majblommor och ringde på.
Från dom var omöjligt att löpa
Det var bara bita hop och köpa.
Men det blev värre, ja fy fan,
det ringdes på mest hela dan.
Snart stog det tjugo barn i trappen
från snusare till minstingen med nappen.
Och blommorna de hade fått ett nytt format,
de hade växt och blitt som stora fat.
Min granne, han till vänster, snälla karln,
han säger att man måste älska barn.
Fan heller, säger jag, säg mej vadå för.
Nån barnakärlek kan jag aldrig stå för.
Jag vänder mej till grannen hon breve
en liten söting som jag brukar kela me.
Den flickan har en riktigt ilsken knarkhund
som i en deckare av Liza Marklund.
Med den så borde det gå bra
att sätta fart på majblomsungarna.
Och om den råkar bita några små
så går det inte mej att skylla på.
Ja, nu kan jag berätta hur det gick sen
jag ibland ungarna ett stadigt rykte fick sen
att vara gubben med den blodtörstiga besten
som inga majblommor vill köpa och för resten
så avskyr han små barn – och de
gör att jag faktiskt nu får va i fre…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar