Jag är bildad – men med vad?

Som författare är jag en bildad man, men vad är det för bildning jag har? Att vara eller inte vara. Jag vet att det är en fras ur Hamlet av Shakespeare, men vad ska jag ha den till?

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Jag vet att det är en versrad av Tegnér. Jag hör den inom mej när våra vanliga politiska bedragare pratar i teve. Jag skulle kanske vilja utbrista "Vilket skitsnack!" Då kan det vara bra att låna en välformulerad rad av en diktare i det förgångna: Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta!

I vårt samhälle är kulturen splittrad. Man får plocka ihop sitt eget kulturarv av det som råkar komma i ens väg. Fast jag är socialist är det sällan kampsånger som klingar i skallen på mej. Där kan det i stället dyka upp en strof av skalden Kellgren som levde på 1700-talet och skrev om Salig Dumbom:

I politiken var hans tro

vad ingen bonde lär förgäta:

att om man mjölka vill sin ko

bör man ock ge den till att äta!

Jag kan inte hela dikten, men jag har fäst mej för den här versen. Den drar löje över arbetsköpare som vägrar betala anständiga löner. De begriper inte att de gräver sin egen grav. De är dummare än Salig Dumbom.

När jag själv var förbannad på korkade förmän kunde jag inte slå dem på käften, då skulle jag ha förlorat mitt jobb. Men jag kunde låta de gama mumla inom mej: Hut går hem! Synden straffar sej själv!

Och jag kunde känna mej i gott sällskap när jag kom ihåg en rad ur "Den gamla goda tiden" av Fröding:

Han får nog ett vitglött spett

i nacken en vacker dag…

Vi var inte ensamma om erfarenheter av taskiga förmän. Erfarenheten var tidlös. Det kunde de gamla berätta genom Fröding. Andra hade känt vreden långt före oss.

Det är en typ av bildning som ger tröst och styrka.